Mitt liv är rätt kaosartat just nu. Men det har det väl iprincip alltid varit. Jag trodde att allt började ordna upp sig, men jag hade fel. Jag har inte hört av honom på ett tag, vilket har varit lika bra. Jag saknar honom inte på samma sätt. Trodde jag. Idag hämtade han sina grejer. Vi stod bara där och kollade på varann och allt bara kom tillbaka. Hur är det ens möjligt? Jag har iallafall kommit fram till att jag behöver verkligen gå till en psykolog. Att mår såhär som jag gör tar sönder mig in ifrån. Jag kommer snart kollapsa, jag skämtar inte. Jag orkar inte må såhär och måste ha någon som inte känner mig som pratar med mig och som jag kan lägga all min sorg på. Jag vill inte gå till mina vänner och lägga mina problem på deras axlar och jag vill inte berätta för de hur dåligt jag mår så de också börjar må dåligt. Vissa kanske tycker att det är skitgrejer å vara ledsen för. Ja, ni får tycka det. Jag är så otroligt ledsen och mår så otroligt psykiskt dåligt. Jag behöver hjälp för jag kommer aldrig orka vara stark nog och ta mig igenom det här. Jag har mina vänner, min familj och min släkt som alltid finns där. Men det är verkligen så att jag inte vill lägga mina problem på deras axlar. Jag vet att de kanske inte ser det på det sättet. Men jag gör det och jag behöver hjälp.